Dramaten – Ett annat land

Tack Dramaten och P1 för ett fantastiskt samarbete i den angelägna frågan om vem som är fattig i Sverige!

Gårdagens grymma iscensättning, där programmet ”Ingen är vän med en fattig” sändes och den engagerade skara skådespelare som gestaltade det vansinnigt otäcka näthatet var djupt skakande. Vilken skillnad att lyssna på programmet i grupp mot att som jag, ha hört det två gånger under våren i ensamhet. Demokrati är inte för alla boende i Sverige.

Ur 600 sidor nedtankade trådar extraherades 20 sidor av väl blandad bitter konfekt av Dramatens  Jacob Hirdwall. Trådarna handlade uteslutande om Frida 25 år i Malmö.

Sedan många år är jag medveten om olika orsaker som gav Hitler utrymme att agera med de fruktansvärda konsekvenser som följde. Nu är vi där, i Sverige 2012!

Det är för mig fullständigt obegripligt att människor döljer sig bakom skärmen och kastar sin ilska, frustration och bitterhet, fattigdom eller skräck att förlora sin förmögenhet, på en eller två enskilda individer som lyckas illustrera en reell verklighet för många människor i radio.

Tänk om alla individer som skrivit hundratals A4-sidor med otäckheter, hat och förtäckta hot istället samlade sin ilska mot den korrekta målgruppen. Politikerna är de som ska stå i skamvrån. Ut och demonstrera istället för att rikta hatet mot enskilda. Visa lite kreativitet.

Susanna Alakoski ochTimbros VD Markus Uvell friskade upp samtalet med att konstatera att de fattigaste har ingen röst. Uvell tilla att det är Sverige som skapat utanförskapet för nysvenskar, inte nysvenskarna själva. Den debatten har jag inte hört på 25 år, då jag själv vaknade, men inte förstod vart jag skulle vända mig med min frustration över sakernas tillstånd.

Jag tackade igår Gud för att Fridas lägenhet kommit i rampljuset. Utan bostadsrättsaspekten hade inte Fridas budskap fått den dignitet som programmet och Frida förtjänar. Jag är samtidigt den förste att beklaga att Frida fått ta emot så gräsliga påhopp.

Rädda och bittra människor i alla samhällsklasser tänker vanligen inte ens ett halvt varv innan de yttrar sig. Stockholm är alltid normen. Här är bostadsmarknaden mest extrem i hela landet. ”Alla” räknar med att en bostad ”alltid” ska öka i värde i en huvudstad. Så som det funkar i Stockholm, ska hela övriga landet fungera. Det är ett av de allvarligaste problemen Sverige som nation har. Sluta använda Stockholm som norm för alla som inte bor i Storstockholm. Majoriteten av befolkningen bor i andra delar av landet och känner sällan igen sig. Inte heller tar stockholmarna till sig budskap som hela tiden duggar, från det andra landets rapportörer.

Få tänker ens på att en etta inte går att köpa ned sig från. En gång i världen har Frida eller någon närstående haft tillräckliga ekonomiska förmågor för att få banklån. Det krävs samma sak för banklån som för ett hyreskontrakt. Tillsvidareanställning.

När Frida inte kan byta ned sig utan istället riskerar att gå med förlust om hon säljer lägenheten, som hon tydligen dessutom delar med en annan person, blir hon hatad och utstött från andra i liknande situation. Men ens om Frida går med 500 000 i vinst efter skatt, så får hon ett hyreskontrakt. Frida saknar ju fortfarande grundbulten, en anställning. Så var ska hon bo?

Ett förslag i tråden som skådespelarna presenterade var att köpa husvagn och bo på camping. Men om hon går med förlust med lika mycket? Jag hör Fridas hemska inre konflikt om vilken sida Frida ska välja. Självmord eller kriminalitet. Så enkelt blir det till slut, när hoppet har övergivit individen. När dessutom andra i motsvarande situation vräker sitt hat mot Frida kan det vara den sista existentiella frågan att ställa.

Äntligen, Attefall

Kommunerna måste ta ansvar för nya bostäder

Äntligen börjar debatten landa i kärnan av problemet. Som jag bloggade om igår, det är märkligt tyst kring kommunernas ansvar. Det står i kommunallagen att kommunerna är ansvariga för bostadsförsörjningen.

Vissa kommuner har fått som  de velat, de har sålt av sitt bostadsinnehav via de kommunala bolagen, som tidigare vanligen drevs i stiftelseform. Nu ska man slå sönder andra boendeformer som bostadsrättsföreningar. Utanför de hysteriska storstadskommunerna, drivs brf:er enligt en anda av samägande och självförvaltning i syfte att vara just en blandform av eget boende och bekvämligheten att bo med hyresrätt. Boendeformen är till sin karaktär en deltagardemokrati och avlastar redan kommunerna bostadsansvaret sedan många år. Samtidigt förfasar sig ”marknaden” över skenande bostadspriser.

Skenande bostadspriser uppstår när bostadsrätter blir lagliga spekulationsobjekt istället för bostäder att förvalta och engagera sig i. Det kostar, i form av eget engagemang som inte är ämnat att kunna betala sig ur. De blir samma andas barn, som hyresrätter som säljs svart. Jag påstår att Attefalls  förslag lägger ytterligare ved på spekulationsbrasan om både stadgar sätts ur spel och enskilda medlemmar får ta ut kostnader för lån och ränta. Hur förhåller sig Attefall till de obelånade bostadsrätterna i så fall? Ska alternativkostnaden för bundet kapital då ingå?

Jag oroas ofta över urholkningen av de gemensamma ansvaret  av den kommunala och landstingskommunala driften, där ett stort antal medarbetare och politiker har fått medborgarnas förtroende att förvalta skattemedel på ett effektivt och likvärdigt sätt enligt likabehandlingsprincipen.

Alltför ofta kommer larmrapporter om hur pengar förskingras på olika sätt. Det är enligt mig, dags att sätta hela skattesystemet och dess förvaltning under lupp. Inte för att låta huvuden rulla, utan för att medvetandegöra den ursprungliga, grundläggande tanken med gemensamt ansvar för vårt samhälle. Ibland undrar jag över den samlade kompetensen i kommunalhusen angående kommunalkunskapen och dess kärninnehåll.

Onsdagens Uppdrag Granskning visar en obegriplig attityd till kontroll av hur upphandlingar (inte) går till, vem som får upphandlingen, att vald leverantör ska betala och redovisa skatter, arbetsgivaravgifter och egen inkomst. Bristande redovisning som saknar all koppling till god redovisningssed. Det är grundläggande kunskaper inom redovisning att det ska framgå vad fakturan gäller. Fakturan ska självklart ha kontrollerats på plats att alla poster också finns installerade på den plats som var bestämd. Hur en faktura kan ändras från garderobsinstallationer etc inomhus till nedtagning av is utomhus, är fullständigt obegripligt. I ett sådant uppenbart fall som det i Solna, där kan jag inte se några förmildrande omständigheter utan ett och annat huvud borde rulla. Här kan det inte råda något inslag av missförstånd och bristande kommunikation.

Hur kan det komma sig att enskilda medarbetare på höga positioner inte kan se kopplingen till felaktig redovisning och effekter på skatteuttaget? Alla klagar på höga skatter, men medarbetare inom den sektor som får belasta medborgare med skatteuttag, verkar obekymrade, nästintill raljanta?

BRF handlar om demokrati

Bostäder låt tomma lägenheter bli fyllda

En vitamininjektion mot bostadsbristen

Jo, visst, bostäder behövs. Men som jag konstaterat i tidigare inlägg, håll tassarna borta från bostadsrätternas självstyre så länge orättfärdigheter och ojämlikhet råder mellan samtliga boendeformer. Bostadsrättsföreningar en demokratisk angelägenhet

Frågan är större än huruvida den som sitter med bostadsrätt som inte nyttjas ska få hyra ut eller inte. Man kan likaväl  tvinga medlemmar som inte bor i dem att sälja dem, det skulle öka utbudet och kanske sänka priserna, samt göra medlemmarna aktiva i föreningens tjänst. Det leder till lägre boendekostnader för dem som faktiskt har köpt sin bostadsrätt för att bo i den och bidra till självförvaltning.

Ta tag i den brännheta frågan om bankernas orättfäridga villkor till alla dem som tvingas befinna sig på den mycket bisarra arbetsmarknaden 2012. Medborgare som befinner sig på en hybridarbetsmarknad av vantolkade anställningsformer som förvisso har funnits länge, men sällan varit så missbrukade som under senaste fem-tio åren. Nu handlar det dessutom om att även offentliga arbetsgivare kräver att medarbetare  skaffar f-skattsedel och arbetar som egenföretagare istället för som anställd.

Ovanstående leder till att bankerna vägrar låna ut pengar till medborgare som sedan många år kan visa taxerade årsinkomster som täcker behovet för låntagare att kunna betala tillbaka lån och ränta. Krav på tillsvidareanställning för banklån till bostad är ett minst lika stort problem som att bostadsrättsföreningarnas stadgar och styrelse fattar beslut i frågor om andrahandsuthyrning.

Som jag ser det finns det en betydande risk att medborgare kan skaffa sig ett antal bostadsrätter, minst två per person i ett hushåll där två personer har tillsvidareanställning. Ska man dessutom få täcka sina ränteutgifter genom hyressättningen är det en extremt god kapitalplacering till de som redan har, på bekostnad av de som inte har. Det betyder än högre priser på befintliga bostadsrätter och bostadsbubblan är snart ett faktum. Människor minns tsunamikatastrofen och 11 september, men inte finanskrisens 1992…

Hur långt ska AB Sverige sjunka innan hela arbetsgivarsidan förstår vad de missbrukade anställningsformerna i värsta fall kan leda till? När tillräckligt många har fallit på fel sida, i utanförskap, är det inte självklart att det råder någon svensk anda i landet längre. Svensk fördelningspolitik har handlat om att undvika för stora klasskillnader för att få en nation att fungera där flertalet medborgare ansluter sig till det tidigare relativt, fungerande samhällssystemet. Alternativet är ett samhälle med inbördeskrig som vi saknat motstycke till här. Då är händelser i Malmö, Fittja och Rinkeby rosafärgade godnattsagor.

Det sorgligaste i sammanhanget är att det är kommunerna som har skapat situationen genom bristande ansvar för medborgarnas boende. Samma kommuner som har rätt att ta ut skatter av sina medborgare i syfte att bidra till en fördelningspolitik för att skydda de svagaste medborgarna. John Rawls rättviseteori om okunnighetens slöja, den som fattar beslut om många människors framtid ska helt nollställas i huvudet om sin egen samhällsposition, bör tillämpas.

Det är lätt att vara i innanförskap och skydda sina egna intressen och samtidigt putta ut andra i utanförskap och ofullständigt medborgarskap. Arbetssökande betraktas av innanförskapet som b- och c-medborgare i flera sammanhang. Bostadsägarna gynnas

Bostadsrättsföreningar en demokratisk angelägenhet

Betänkandet som släppes igår i syfte att göra det enklare att hyra ut i andra hand har fler konsekvenser än som berörts tidigare.

Bostadsrättsföreningar motsvarar driften av kommuner och landsting. Föreningsstämman motsvarar kommun/landstingsfullmäktige och föreningsstyrelsen motsvarar kommun/landstingsstyrelsen. Vidare lyder bostadsrättsföreningar under lagstadgade krav på likabehandlingsprincipen motsvarande vad som gäller medborgarna i kommuner och landsting. Ingen enskild medlem får sko sig på någon annan medlems bekostnad.

Bostadsrättsföreningar är som kommuner och landsting självstyrande. Föreningsstämman är den som beslutar om årsavgifterna som arbetats fram av styrelsen, lika som kommun/landstingsfullmäktige beslutar om vilken skatt som ska betalas av medborgarna.

Därför är det obegripligt för mig att inte fler inom bostadsrättsrörelsen agerar och försvarar bostadsrätten som boendeform. Lika obegripligt som det är att två ägare av en bostadsrätt får ROT-avdrag med dubbel effekt mot en ensam ägare.

Förslagen i betänkandet vidgar dessutom orättvisorna mot hyresrätten som en boendeform som håller på att utrotas. Skapa istället bättre förutsättningar för hyresrätter och öka jämlikheten mellan boendeformerna genom utveckling av hyresrätten, förstärkt skydd för hyresgäster i motsats till den utförsäljning som allmännyttan håller på med nu. Kommuner har ansvar för bostadsförsörjningen för sina medborgare.

Barbro Engmans nio tips till Stefan Attefall från 2010 har i sammanhanget betydelse.

Hjälp till att öka förståelsen för hur skattemedel används i välfärdsbygget. Det måste inte innebära en partipolitisk polarisering, även om borgerligt styrda kommuner har högre andel utförsäljningar. Att medborgarna har bostäder är en demokratisk rättighet oavsett vilket parti som har makten.

Visa respekt för bostadsrättsföreningar som boendeform och håll staten borta från ingripanden i självstyret i form av ändringar i föreningens stadgar och den allmänna föreningsrätten. Det handlar om demokrati!

Uthyrning av brf i andra hand

Så har betänknandet om andrahandsuthyrning av bostadsrätter släppts.

Det är redan nu är svårt att få medlemmar engagerade i driften av bostadsrättsföreningar. Det torde bli än svårare om styrelseledamöterna dessutom ska tvingas ta ställning till hur stor del av lägenhetsbeståndet som får hyras ut i andra hand. Hur hanterar styrelsen medlemmar som faller utanför kvoten?

Som lagen idag ser ut kan bostadsrättsföreningar bildas med endast tre medlemmar och tre bostäder. Är det ändå OK att hyra ut en tredjedel i andrahand? Hur ska styrelsen då agera?

I betänkandet föreslås vidare att bostadsrättsföreningarna ska få ta ut högre avgifter för lägenheter som hyrs ut i andra hand. Det innebär en betydande risk för konflikter mellan medlemmarna och mellan medlemmarna och styrelseledamöterna. Hur ska man vikta en andrahandsuthyrd lägenhet och det extra slitage som följer av de extra in- och utflyttningarna? Höga kostnader för extra slitage genom hög omflyttning har varit allmännyttans problem genom åren.  Alla permanent kringboende medlemmar får  bidra med högre kostnader för slitage på hissar etc. Många kan skratta och tycka att uppkommet extra slitage låter löjligt försumbart, men problemet är en realitet, för den som någon gång varit delaktig i en bostadsrättsstyrelse med hög omflyttning.

Positiva saker att säga om betänkandet är att problemet med depositionsavgifter kan lösas, genom krav på insättning motsvarande länsstyrelsens depositionskonto. Det används vid olika tvister mellan hyresgäster och hyresvärden. En hyresgäst som vägrar betala en, enligt hyrestagaren omotiverat höjd hyra och deponerar mellanskillnaden, under pågående tvist till Länsstyrelsen, kan inte vräkas av hyresvärden.

Att hyresnivån sätts högre än bruksvärdet, är det verkligen ett skäl att tillmötesgå dagens oseriösa andra- och tredjehandsuthyrare? Risken finns istället att det köps fler bostadsrätter, vilket leder till högre priser,  som kapitalplacering istället för det bostadsrätten var avsedd för. Medlemmar som tillsammans sköter och förvaltar sina gemensamma fastigheter utifrån en grundläggande värdering att samfällt ägande är  ett alternativ för dem som av olika skäl inte kan/önskar skaffa det helt ägda egna boendet, med allt individuellt ansvar som följer.

Föreningsrätten och föreningarnas stadgar åsidosätts för att vissa medlemmar i bostadsrättsföreningar ska kunna tjäna pengar för egna syften, inte för att gynna gruppens medlemmar.

Hittills har placering av kapital i bostadsrätter varit oerhört gynnsamt, i alla fall för dem som planerar sin försäljning och gör allt underabete som krävs. Sluta göra boendet till riskkapital, tak över huvudet är det första steget i Maslows behovstrappa för ett värdigt liv. I första hand är den här typen av bostadslöshet ett storstadsfenomen. Varför förstöra en god boendeform, bostadsrätt, för resten av landet?

Bostadsrätter, hyresrätter och andrahandsuthyrning

Bostadsrätter har blivit en perverterad marknad företrädesvis i storstäderna. Den grundläggande visionen om ett boende där självförvaltning är fokus har övergetts sedan länge. Ändå är självförvaltning det som förespeglas i många kommunala bostadsföretag och hos privatvärdar där ombildningar står för dörren.

 I skenet av att hyrorna ska hållas låga, ”bara vi själva äger vår bostad”, tvingas de som avser att bo kvar men antingen saknar kapital, eller som tror på hyresrätten, att ha sina grannar till hyresförvaltare. De som driver ombildningsfrågan kvitterar ut den höga vinsten så snart det är möjligt och lämnar ofta starkt eftersatt underhåll till de som bor kvar.

 Nu föreslås att bostadsrättsföreningarna ska fråntas rätten att företräda sina medlemmar som valt bostadsrättsformen, att hindra en oseriös andrahandsmarknad att bli ännu mer oseriös. Hur många innehavare av bostadsrätt som hyr ut sin bostad i andra hand, delar föreningens önskan och värdering om egna aktiviteter och eget engagemang för att hålla kostnaderna nere?

 I förlängningen innebär det att bostadsrätternas avgifter sakta kommer att närma sig bruksvärdesnivån för den som innehar bostadsrätten, eftersom allt måste upphandlas för att någon annan ska utföra det underhåll som måste utföras.

 Återuppväck istället de ursprungliga avsikterna med bostadsrättsföreningar och dess självförvaltning. Om alla som bor i bostadsrätt också aktivt måste delta i förvaltningen som det var avsett, en avsevärt högre andel självförvaltning med egna fysiska insatser, skulle förmodligen andelen bostadsrätter som rena investeringsobjekt sjunka. Kvar skulle de bo som håller självförvaltningen högt och som då också kommer att ha låga kostnader både som årsavgift och som insats.

 Så vill jag slå ett slag för rena hyresrätter som har många poänger som kraftigt underskattas.