New Public Management och offentlig sektor

DN Debatt 2012-10-26 Professionalism nedvärderas i den marknadsstyrda staten

DN Debatt 2012-10-29 En fattig och mekanistisk syn på demokratin

Äntligen börjar debatten handla om väsentligheter! Det är hög tid att ta tag i frågor om kommunernas och landstingens verksamheter. Alltför mycket tid och resurser läggs på att outsourca och leana verksamheterna. Fokus flyttas från offentliga sektorns viktiga särdrag när allt ska utföras lika det privata näringslivet.

Egen erfarenhet visar att man silar mygg och sväljer kameler. En ekonomienhet la minst 80 % av resurserna på att hantera flöden som ibland handlade om 15 kr per transaktion. Den externa,  lagstadgade redovisningen, som till slut landar i Borgs knä och förväntas ha rimlig kvalitetssäkrade siffror, var satt ur spel.

Tjänstemännen hänvisade glatt och oreflekterat till att ”politikerna vill ha det så här, det vill inte vi tjänstemän”. Att problemet kanske låg hos tjänstemännen som inte lämnade  politikerna korrekta och faktaunderbyggda beslutsunderlag, föresvävade dem inte.

Att lägga allt ansvar endast på politikerna är att göra det väl enkelt för sig. Istället önskar jag en tydligare debatt om kommuner och landstings olika särdrag. Vi måste absolut sluta se Stockholms innerstad som normen för resten av riket. Det finns ett tydligt ”annat land”. Självstyret är mycket viktigt eftersom alla lever med sina särdrag.

Man kan överväga att byta den utrangerade allmänna värnplikten till att varje vuxen medborgare, inte självklart styrd av myndighetsgränsen, fullgör minst en mandatperiod i politikens tjänst.Fler medborgare måste förstå vad kommuner och landsting uträttar. Det är numera så självklart att varje bostad är elektrifierad, varmt och kallt vatten  kommer ur kranen, att vägarna är skyltade och belysta, att vi inte värdesätter offentliga nyttigheter.

Att sitta som nämndpolitiker är vanligen både svårt och otacksamt. Definitivt inte en lönsam bisyssla. Här förutsätter jag att nämndpolitikern håller fingrarna från syltburken och inte tillskansar sig egna nyttigheter på medborgarnas bekostnad.

Det är hög tid att omvärdera hela offentliga sektorn och välfärdsdebatten. Som David Lagercrantz krasst uttryckte sig på Dramaten härom veckan, det är minst 20 år sedan välfärdsskylten borde monterats ned. Vad händer om vi släpper tanken på att Sverige idag är en välfärdsnation?

Kan den insikten utgöra en god grund att släppa åsikter och kreativitet fria att flöda för att sakta forma en välfärd som medborgarna sluter upp kring? En välfärd vi tillsammans är rädda om? Kära medborgare, vad tycker DU?

Kommunala revisorer II

Debatt om den kommunala revisionen pågår ständigt inom vissa utvalda kretsar i samhället. Frågan bör få spridning bland allmänheten, då den handlar om demokrati och välfärd.

I dagens krassa ekonomiska situation, höjs röster för behovsprövad, centralstyrd framtida välfärd, där köer och egenfinansiering riskerar att införas. Det är dags att börja ransonera välfärden En tydligare internkontroll kan, i den bästa av världar, bidra till att nuvarande skattenivå räcker till den väsentligaste kärnverksamheten, skola, vård och omsorg.

Rätten för kommuner och landsting att beskatta medborgarna betraktas exempelvis av Ilmar Reepalu, SKL, vara den mest legitima skatten, då medborgarna vet vad pengarna går till, som ett svar på ett förslag att utreda slopad kommunal beskattning 2007. S funderar på slopad kommunal beskattningsrätt

Kommunala skandaler avlöser varandra. Det är ett faktum att medierna endast belyser de riktigt stora affärerna, där en eller flera enskilda politiker eller medarbetare ska ha skott sig rejält. Rapporterna om felaktigheter i kommunerna fortsätter. Reepalus uttalande känns därför provocerande och en smula verklighetsfrånvänt.

Jag delar Inga-Britt Ahlenius uppfattning att ett rejält krafttag bör tas för att bringa rätsida på den tandlösa kommunala revisionen. Inte klokt att kommunerna granskas av sina egna revisorer För den invigde är knäckfrågan hur oberoendet ska kunna hanteras och garanteras.

Vanliga medborgare tror sig inte om att kunna bidra med någon uppfattning. Det är svårt att tolka frånvaron av debatt på medborgarnivå på annat sätt. Själv märker jag frånvaron när jag då och då lyfter frågan med vänner och bekanta.

Kommunal revision, fullmäktiges demokratiska kontrollinstrument, granskar att förvaltning och verksamhet stämmer med fullmäktiges beslut och budget. Syftet är att medborgarna ska få tillbaka skatten genom de politiskt beslutade målen. Vad som serveras på tallriken på äldreboenden och hur många promenader och sociala aktiviteter som de boende har rätt till. Revisionsrapporten ligger till grund för fullmäktiges ansvarsprövning av den kommunala driften och organisationen. Den svidande plånboksfrågan anses vara för svår, liksom oförståelsen att beskattningsrätten inte är huggen i sten.

Det är ett demokratiskt underskott att inte fler deltar i debatten, då i princip ingen medborgare undgår att betala skatt till kommuner och landsting.

Från mina gedigna studier i ämnet kommunal revision, minns jag obehaget när jag läste Shirin Ahlbäcks avhandling om den statliga revisionen RRV och dåvarande Riksdagens Revisorer, likaledes förtroendevalda ur partierna. AMS generaldirektör Göte Bernhardsson hade RRV i sin hand medan Riksdagens Revisorer uppvisade avsevärd skillnad i integritet genom självständigt agerande i förhållande till Bernhardsson.

Troligen kommer jag aldrig byta ståndpunkt att det är klädsamt att känna till partipolitisk tillhörighet av den granskande revisorn. Något som inte är möjligt att kräva av revisionsbyråernas revisorer. I statens regi ska man som tjänsteman undvika att skylta med partitillhörighet. Ändå är det där problemet sitter, det finns ingen äkta oberoende instans som kan garantera att inte partipolitiska hänsyn tas. Alla människor är politiska varelser, vad vi än på individnivå vill tycka och tro.

Jag lyfter därför mitt tidigare bloggade förslag en gång till. De förtroendevalda revisorerna i kommun X granskar under en mandatperiod kommun Y som i sin tur granskar kommun Z. Gärna med en förskjutning så att nya revisorer startar under år 4 och lämnar över under följande mandatperiods år 3, för att kunna följa utvecklingen när majoritetsbyte sker i kommunerna. Jag är medveten om att det kullkastar den nuvarande basen för kommunal revision. Men, det är det pris kommunerna får betala när de inte aktivt bevakar och förvaltar internkontrollen. Internkontrollen är första grindvakten i nuvarande system. Fullmäktiges ansvar

Handen på hjärtat, är det inte bättre att se till att internkontrollen blir värdig sitt namn? Små oegentligheter ofta baserade på okunskap och missförstånd, kan rätas ut i tid och risk för frestelser undviks på högre nivåer bland politiker och tjänstemän. För finns det egentligen någon vinnare av att skattemedel kan försnillas? Det är i min värld en tragedi både för kommunens skattebetalare och för enskilda politiker och tjänstemän som inte klarar att hålla fingrarna från syltburken. Än värre för de brukare som blir utan den utlovade service exempelvis äldreomsorgen som äldre betalat skatt till under många år.

Genom att granska i andra kommuner, kan goda exempel belysas och överföras. Det är alltför lätt att bli hemmablind och inte uppskatta och sprida de goda exemplen i de olika nätverk som finns, även om de är olika väl utvecklade över landet. Likaså finns oförmågan att se sina egna fel och brister, samt oviljan att lyfta dem inom den egna verksamheten. Det är lättare för utomstående granskare att på ett mer objektivt sätt belysa problem och föreslå åtgärder, utan att problemlösningen måste bli laddad.

Samtidigt har jag svårt att förstå varför prestige tillåts inom offentliga verksamheter. Tjänstemän och politiker borde inse att verksamhetens mål är övergripande och svälja förtreten om de blir avslöjade.