New Public Management och offentlig sektor

DN Debatt 2012-10-26 Professionalism nedvärderas i den marknadsstyrda staten

DN Debatt 2012-10-29 En fattig och mekanistisk syn på demokratin

Äntligen börjar debatten handla om väsentligheter! Det är hög tid att ta tag i frågor om kommunernas och landstingens verksamheter. Alltför mycket tid och resurser läggs på att outsourca och leana verksamheterna. Fokus flyttas från offentliga sektorns viktiga särdrag när allt ska utföras lika det privata näringslivet.

Egen erfarenhet visar att man silar mygg och sväljer kameler. En ekonomienhet la minst 80 % av resurserna på att hantera flöden som ibland handlade om 15 kr per transaktion. Den externa,  lagstadgade redovisningen, som till slut landar i Borgs knä och förväntas ha rimlig kvalitetssäkrade siffror, var satt ur spel.

Tjänstemännen hänvisade glatt och oreflekterat till att ”politikerna vill ha det så här, det vill inte vi tjänstemän”. Att problemet kanske låg hos tjänstemännen som inte lämnade  politikerna korrekta och faktaunderbyggda beslutsunderlag, föresvävade dem inte.

Att lägga allt ansvar endast på politikerna är att göra det väl enkelt för sig. Istället önskar jag en tydligare debatt om kommuner och landstings olika särdrag. Vi måste absolut sluta se Stockholms innerstad som normen för resten av riket. Det finns ett tydligt ”annat land”. Självstyret är mycket viktigt eftersom alla lever med sina särdrag.

Man kan överväga att byta den utrangerade allmänna värnplikten till att varje vuxen medborgare, inte självklart styrd av myndighetsgränsen, fullgör minst en mandatperiod i politikens tjänst.Fler medborgare måste förstå vad kommuner och landsting uträttar. Det är numera så självklart att varje bostad är elektrifierad, varmt och kallt vatten  kommer ur kranen, att vägarna är skyltade och belysta, att vi inte värdesätter offentliga nyttigheter.

Att sitta som nämndpolitiker är vanligen både svårt och otacksamt. Definitivt inte en lönsam bisyssla. Här förutsätter jag att nämndpolitikern håller fingrarna från syltburken och inte tillskansar sig egna nyttigheter på medborgarnas bekostnad.

Det är hög tid att omvärdera hela offentliga sektorn och välfärdsdebatten. Som David Lagercrantz krasst uttryckte sig på Dramaten härom veckan, det är minst 20 år sedan välfärdsskylten borde monterats ned. Vad händer om vi släpper tanken på att Sverige idag är en välfärdsnation?

Kan den insikten utgöra en god grund att släppa åsikter och kreativitet fria att flöda för att sakta forma en välfärd som medborgarna sluter upp kring? En välfärd vi tillsammans är rädda om? Kära medborgare, vad tycker DU?

Dramaten – Ett annat land

Tack Dramaten och P1 för ett fantastiskt samarbete i den angelägna frågan om vem som är fattig i Sverige!

Gårdagens grymma iscensättning, där programmet ”Ingen är vän med en fattig” sändes och den engagerade skara skådespelare som gestaltade det vansinnigt otäcka näthatet var djupt skakande. Vilken skillnad att lyssna på programmet i grupp mot att som jag, ha hört det två gånger under våren i ensamhet. Demokrati är inte för alla boende i Sverige.

Ur 600 sidor nedtankade trådar extraherades 20 sidor av väl blandad bitter konfekt av Dramatens  Jacob Hirdwall. Trådarna handlade uteslutande om Frida 25 år i Malmö.

Sedan många år är jag medveten om olika orsaker som gav Hitler utrymme att agera med de fruktansvärda konsekvenser som följde. Nu är vi där, i Sverige 2012!

Det är för mig fullständigt obegripligt att människor döljer sig bakom skärmen och kastar sin ilska, frustration och bitterhet, fattigdom eller skräck att förlora sin förmögenhet, på en eller två enskilda individer som lyckas illustrera en reell verklighet för många människor i radio.

Tänk om alla individer som skrivit hundratals A4-sidor med otäckheter, hat och förtäckta hot istället samlade sin ilska mot den korrekta målgruppen. Politikerna är de som ska stå i skamvrån. Ut och demonstrera istället för att rikta hatet mot enskilda. Visa lite kreativitet.

Susanna Alakoski ochTimbros VD Markus Uvell friskade upp samtalet med att konstatera att de fattigaste har ingen röst. Uvell tilla att det är Sverige som skapat utanförskapet för nysvenskar, inte nysvenskarna själva. Den debatten har jag inte hört på 25 år, då jag själv vaknade, men inte förstod vart jag skulle vända mig med min frustration över sakernas tillstånd.

Jag tackade igår Gud för att Fridas lägenhet kommit i rampljuset. Utan bostadsrättsaspekten hade inte Fridas budskap fått den dignitet som programmet och Frida förtjänar. Jag är samtidigt den förste att beklaga att Frida fått ta emot så gräsliga påhopp.

Rädda och bittra människor i alla samhällsklasser tänker vanligen inte ens ett halvt varv innan de yttrar sig. Stockholm är alltid normen. Här är bostadsmarknaden mest extrem i hela landet. ”Alla” räknar med att en bostad ”alltid” ska öka i värde i en huvudstad. Så som det funkar i Stockholm, ska hela övriga landet fungera. Det är ett av de allvarligaste problemen Sverige som nation har. Sluta använda Stockholm som norm för alla som inte bor i Storstockholm. Majoriteten av befolkningen bor i andra delar av landet och känner sällan igen sig. Inte heller tar stockholmarna till sig budskap som hela tiden duggar, från det andra landets rapportörer.

Få tänker ens på att en etta inte går att köpa ned sig från. En gång i världen har Frida eller någon närstående haft tillräckliga ekonomiska förmågor för att få banklån. Det krävs samma sak för banklån som för ett hyreskontrakt. Tillsvidareanställning.

När Frida inte kan byta ned sig utan istället riskerar att gå med förlust om hon säljer lägenheten, som hon tydligen dessutom delar med en annan person, blir hon hatad och utstött från andra i liknande situation. Men ens om Frida går med 500 000 i vinst efter skatt, så får hon ett hyreskontrakt. Frida saknar ju fortfarande grundbulten, en anställning. Så var ska hon bo?

Ett förslag i tråden som skådespelarna presenterade var att köpa husvagn och bo på camping. Men om hon går med förlust med lika mycket? Jag hör Fridas hemska inre konflikt om vilken sida Frida ska välja. Självmord eller kriminalitet. Så enkelt blir det till slut, när hoppet har övergivit individen. När dessutom andra i motsvarande situation vräker sitt hat mot Frida kan det vara den sista existentiella frågan att ställa.

SvD:s ”Hur högt visslar du?”

Hur högt visslar du?

”Linnéa Graaf arbetar på PWC med att få fler företag att använda sig av ett whistleblower-system.

–Det fungerar som en försäkring för varumärket. Om företag har förmåga att hantera risker internt behöver de anställda inte gå externt, exempelvis genom att påkalla negativ publicitet i media, säger hon.

Ett bra system handlar enligt Linnéa Graaf om att skydda både den som visslar och den som det visslas kring. Den som visslar ska inte vara rädd att förlora jobbet, bli omplacerad eller få tråkiga arbetsuppgifter och den som det visslas kring ska skyddas från falska anklagelser.”

Ovanstående sammanfattning berättar det mesta om hur jag ser på skyldigheten att uppmärksamma företagsledningar och stora organisationers företrädare om vad som pågår. Framför allt vikten av att skydda VARUMÄRKEN. Då kommer också termen ”visslare” förlora sin negativa laddning och istället blir visslaren verksamhetsutvecklare.

Att skydda visslare handlar också om att skydda marknaden från osunda konkurrensfördelar. En marknadsekonomi borde premiera att oegentligheter kommer i dagen. I boken ”Sanningssägare eller karriärist” diskuteras flera intressanta fall,  bland annat flygsäkerhet och tandimplantat med skruvar som skadat patienterna mer än de tillfört. Önskan att tillhöra en initierad grupp är vanligen tyngre där uppenbara missförhållanden råder. Den som visslar gör det sällan för egen vinnings skull. Kan det någonsin bli fel om vinnar-vinnarsituationer skapas genom att verksamhet kan förbättras och samtliga medarbetare kan se sig själva i ögonen när de borstar tänderna?

I offentlig sektor, som jag brinner starkt för, handlar hinder av fusk, mutor och aktörers egen vinning, främst om medborgarnas villighet att fortsätta betala skatt. Förutsatt att Regeringsformens §1 och §2 gäller, (all makt utgår från folket samt allas lika värde) innebär det att medborgarna kan välja att bli riktiga upprorsmakare. För varför ska skattebetalarna fortsätta betala skatt till stat, kommun och landsting, om vissa enskilda offentliga medarbetare eller folkvalda politiker riskexponerar offentlig verksamhet? Bidragsfusk kan se väldigt olika ut och förekommer även inom den offentliga verksamheten och mellan olika offentliga aktörer.

Som Timbro har konstaterat i de båda rapporterna ”Långt ifrån lagom” och ”Noll koll” kan skattemedlen räcka längre (eller t.o.m. RÄCKA) om kärnverksamheter som vård, skola och omsorg alltid är prioriterade och riskfyllda projekt följs upp och riskerna minimeras. Istället är det vanligt att exempelvis kulturen får fritt spelrum utan uppföljning och utvärdering.

För att dra det till sin spets, vissa typer av ungdomsrevolter härstammar från bilden av hur samhället påstås se ut och vad ungdomarna verkligen upplever. Ungdomar gör aldrig som du säger, de gör som du gör, med andra uttrycksmedel.

Hur tänker och agerar du? Vad tycker du? Jag är seriöst intresserad för att öka min egen förståelse för fenomenet. Hjälp till att vrida och vända på begreppen.